DENNA DAG BJUDS DET UPP TILL DANS- GÄSTBLOGGARE
Ja det är då alltså jag som är den berömda och efterlysta Linn. Det är dags att jag styr upp siffrorna lite här på bloggen. Jag är alltså gärstbloggare. Hon som inte minns helgen. Så man kan fråga sig om jag rökt på. Men givetvis är inte så fallet. För jag ljög om efterlysningen.
Jag besöker sällan denna stadsdel eftersom jag håller mig på Söder. Gröna linjen och bland människor som står och pinkar överallt. Där någon står och skriker i en park, ord som man knappt skulle komma på i sömnen.
I onsdags var det lite party med alkohol. För att jag numera är en studerande praktikant händer sånt. Det slöt med otroliga mängder rödvin. Så mycket att Vd:n var tvungen att inhandla mer till nästkommande gång. Hockeyn var mer ett komploment även om det brukar vara vice versa. Jag minns inget av matchen, även om jag för stunden var väldigt kunnig. Tro mig.
Blundade en sekund. Fick mer eller mindre en stöt till hjärnan som sa; "upp och iväg med dig", - vad är klockan? Det var en och en halv timma tills jag skulle möta min mentor Ekman 06:00 längst ut på blåa linjen. Aj aj, spring, spring.
Jag hann med marginal hem. Byta om och sätta mig på tunnelbanan med noll och inga fler. Kallas ensam eskort. Kände mig speciell. Underligt hur bra en del saker kan få en att må.
Nickade till eftersom det gällde att sova med ettt öga. Vet aldrig vad som händer ute på "blåa". Våld är som en spagetti med köttfärsås här ute, det vet jag trots att jag är gotlänning.
Direkt var musiken i bilen den samma som området. Zigenaremusiken dånade genom Volvons havt spräckta as kassa högtalare. Passande, Ekman kan.
Dundrande upp på E4:an bar det av mot Sundsvall. Jag tänker inte avslöja hastigheten. -"MEN ingen kör om den röda Volvon".
Senare blev det Örebro och slutligen när vi landade tillbaka i STORstaden hade vi åkt över hundra mil. Släpandes, något långsamt drog jag mig till min säng. Absolut fylld av glädje över min praktikant resa.
Det var en torsdag i Februari det. Oförglömlig, bedårande och historisk. Ä det var en torsdag bli inte så exalterad!
/Linn
Jag besöker sällan denna stadsdel eftersom jag håller mig på Söder. Gröna linjen och bland människor som står och pinkar överallt. Där någon står och skriker i en park, ord som man knappt skulle komma på i sömnen.
I onsdags var det lite party med alkohol. För att jag numera är en studerande praktikant händer sånt. Det slöt med otroliga mängder rödvin. Så mycket att Vd:n var tvungen att inhandla mer till nästkommande gång. Hockeyn var mer ett komploment även om det brukar vara vice versa. Jag minns inget av matchen, även om jag för stunden var väldigt kunnig. Tro mig.
Blundade en sekund. Fick mer eller mindre en stöt till hjärnan som sa; "upp och iväg med dig", - vad är klockan? Det var en och en halv timma tills jag skulle möta min mentor Ekman 06:00 längst ut på blåa linjen. Aj aj, spring, spring.
Jag hann med marginal hem. Byta om och sätta mig på tunnelbanan med noll och inga fler. Kallas ensam eskort. Kände mig speciell. Underligt hur bra en del saker kan få en att må.
Nickade till eftersom det gällde att sova med ettt öga. Vet aldrig vad som händer ute på "blåa". Våld är som en spagetti med köttfärsås här ute, det vet jag trots att jag är gotlänning.
Direkt var musiken i bilen den samma som området. Zigenaremusiken dånade genom Volvons havt spräckta as kassa högtalare. Passande, Ekman kan.
Dundrande upp på E4:an bar det av mot Sundsvall. Jag tänker inte avslöja hastigheten. -"MEN ingen kör om den röda Volvon".
Senare blev det Örebro och slutligen när vi landade tillbaka i STORstaden hade vi åkt över hundra mil. Släpandes, något långsamt drog jag mig till min säng. Absolut fylld av glädje över min praktikant resa.
Det var en torsdag i Februari det. Oförglömlig, bedårande och historisk. Ä det var en torsdag bli inte så exalterad!
/Linn
Kommentarer
Postat av: clabbe
hehe som spagetti med köttfärssås:D yo gangsta!
Trackback
